miikaelas!

Kategori: Mina tankar

Första converse

Charlie fick sina första converse utav farmor och farfar nu i sommar. 


Vi har inte riktigt vant Charlie med att ha skor på sig förrän nu. I våras fick han ett par foppatofflor utav sin gammelmormor och gammelmorfar som vi har försökt ha på några gånger. I början gick det men sedan började han böja in tårna och det gjorde att han inte fick på sig några skor. 

I mitten på sommaren fick han sina första par converse och dom har han haft på sig en gång... Efter det köpte vi sandaler för vi tänkte att nu jäklar ska han börja ha skor på sig på heltid. Tji fick vi, han har på sig dom en stund för att sedan sparka av sig dom själv... haha, det återstår att se hur det blir här framöver. 

Min drömresa

 

Mitt drömresemål är att få åka tillbaka till den vackra staden Paris. 

Jag besökte Paris hösten 2013 tillsammans med min sambo och jag blev förälskad på nytt. Jag älskade verkligen varje del utav Paris, älskade människorna, älskade gatorna och jag älskade framförallt att det var så lätt att sig; både till fots samt med tunnelbana. 
Fransmännen vägrar tyvärr att prata engelska, men det är ingenting som störde mig så mycket, man hittade en massa andra sätt att kommunicera på :) 

Nu var vi i Paris under hösten då det var grått, regnigt och kallt och jag skulle vilja besöka Paris under våren/sommaren just för att se när allting blommar, se hur människorna börjar leva på nytt och ha picknick lite här och där. 

 

Deras shopping är också superbra, en massa olika okända men även kända klädesbutiker. 

När jag och min sambo kollar efter resor och billiga hotell så brukar vi gå in på Hotels.comjust för att vi vill kunna hitta ett så pass billigt hotell som möjligt och som ligger rätt centralt. Jag älskar att surfa runt på Hotels eftersom man kan sortera vad för sorts hotell man är ute efter, om det ska vara dyrt eller relativt billigt, hur centralt det ska ligga etc. Sen att man oftast kan välja att man betalar för hotellet när man ska checka in är bara en stor bonus :) 

När vi däremot ska kolla på flygbiljetter så kollar vi antingen på SAS eller NorweiganVi vill kunna njuta så pass mycket på våra resor så vi är beredda på att leta länge och många gånger efter rätt så billiga flygbiljetter. Jag vet även att både SAS och Norweigan har rea på en massa flygbiljetter minst 2 gånger om året, det är helt sjuka billiga biljetter man kan hitta. 

Vi unnar oss gärna resor, men då får dom även gärna vara så billiga som möjligt ;) 

borta bra men hemma bäst

Hemma ifrån Gotland och åter tillbaka till allt det vardagliga. Vädret var riktigt fint på fredagen när vi kom fram, men under resten utav helgen så vart det molnigt och regn... Men vi gjorde det bästa utav situationen. Det bästa utav allt? Att Elsa kunde följa med och fick bo på hotell för första gången! Men självklart var det även riktigt skönt att äntligen få komma tillbaka hem till mitt kära Gotland! :) 


Idag gick vi upp vid sju och åt frukost för att sedan gå ut och klippa gräset. Därefter har vi städat och lagt en trött Charlie. 
Jag sitter och pluggar lite smått samtidigt som jag surfar runt på nätet. 

Snart ska jag ner och hämta tvätten och slänga i en ny tvätt för att sedan gå och tvätta. Det går ju inte att komma till jobbet med hela kroppen och håret fullt utav gräs ;) hehe

 

 

Home sweet home

Nu är vi på Gotland.

Vi kom fram igår på eftermiddagen, så har bara sugit i oss allting. Sist vi var här var i oktober när Charlie var en månad gammal.
Igår träffade Charlie sina 2 morbröder, mormor och gammelmormor. Fick även jättefina kläder utav gammelmormor :)

Idag ska vi gå en runda på stan och umgås med Charlies mormor. Senare ikväll blir det middag på Joda. Ett måste att besöka Joda när man är på Gotland, deras nachotallrik är himmelsk god!

Hoppas ni har en bra dag :)

Gå ner i vikt

Idag är jag inne på min andra dag hos ViktVäktarna. Än så länge har det gått riktigt bra och jag har inte alls haft något sötsug, på jobbet tackar jag till och med "nej" till goda bakelser och efterrätter.

Jag har käkat LCHF tidigare men minskade ingenting i vikt förutom någon centimeter hit eller dit. Därför tänkte jag att jag skulle ge ViktVäktarna en chans, här går man efter poäng, man har alltså en viss poäng varje dag man går efter, jag har tex 33 poäng, överskrider jag med någon poäng så är det inte hela världen. Det bästa med denna "diet" är att man får äta precis som innan, men kanske bara mindre portioner :)

6-månaderskontroll

Igår var vi på 6-månaderskontroll, samt vägde och mätte honom. Han följer kurvan som han ska vilket är riktigt bra. Dock så tycker jag egentligen att denna kurva man går efter är hur dum som helst. Varför ska ett barn följa en kurva från det att dom föds och framåt? Vilken ångest detta ger en hela tiden, speciellt som förälder. Jag kan förstå att BVC måste ha dessa kurvor för att se så att ingenting avviker, att barnet växer som det ska, både i vikt och längd. Vill Charlie ha mat så ger jag honom mat, även om det kanske bara var 1 timme sen han åt. Varför ska han inte få mat på en gång om han vill ha det? Men denna kurva ger mig ångest som sagt var, det går knappt en dag utan att jag tänker på denna kurva, att han måste följa den och inte får bli överviktig. Men sen någon sekund efter dessa tankar så tänker jag "skitsamma. Vill han äta så ska han få äta." 

 

Vikt: 9075g
Längd: 70,6cm
Huvudomfång: 45,4cm  

 

- Han har nu fått 2 tänder som snart vuxit upp. 
- Vi har bytt ut ersättningen mot olika måltider. På morgonen äter han gröt med mosade bär, till lunch och middag äter han antingen köpt mat eller mat som vi gjort själva och när han ska sova samt under natten får han välling. 
- Han rullar runt som en tok; från mage till rygg och från rygg till mage.
- Han snurrar flera varv när han ligger på mage, han liksom hasar sig runt sig själv. (svårt att förklara)
- Han har även börjat använda sin röst ännu mera, börjat ljuda ihop olika ljud. 
- Han kan även sitta upp själv i någon minut. Dock så vill han helst stå upp och strunta i att sitta.
- Han tar sig gärna fram till vårt vardagsrumsbord när han sitter i gåstolen och ska ta alla saker som ligger där. 


 

Han är så duktig vår lilla pojke <3

Tänder på väg

 

Igår märkte vi att Charlie har 2 tänder som är på väg upp. Vi har tyckt att han dreglat mer än vanligt, velat bita på allting som han får tag på, han har helt enkelt velat ha allting i munnen för att döva smärtan. 

Men igår var droppen, han skrek och skrek och vi åkte då förbi BVC för att få råd, dom sa bara att vi skulle ge honom alvedon för att dämpa smärtan och gnugga med fingrarna, men vi köpte även en salva som ska vara bra för just tandsprickningar. Vi testade även att ge honom en morot som han kunde bita på vilket han tyvärr inte ville göra.

Salvan vi köpte använde vi igårkväll men märkte ingen direkt skillnad. Så vi preppade honom med alvedon i stället, lättare att ge honom det. Natten till idag var helt okej, dock sov jag mig igenom hela natten så sambon fick ta hand om Charlie. Han fick alvedon och en massa juice som han älskar. Kallt och gott.

Jag har alltid varit lite rädd för att skaffa barn just för tändernas utveckling, man vet inte hur man ska tackla allting förrän man blir förälder. Men som mamma och pappa vid sådana här tillfällen är tuffa, man vet inte hur man ska reagera, hur man ska vara och än mindre; vad man ska göra. 

Tur att internet finns där man kan få tips och råd. Och man får testa sig fram, man känner sitt eget barn bättre än någon annan! 
Men det är tufft, riktigt tufft. Det är nu man verkligen får känna på att man är förälder och hur det verkligen känns :) 

Otursdag

 

Charlie har haft hög feber hela natten och knappt sovit någonting, han har varit så varm så man nästan kunnat steka ett ägg på honom. Så han har fått sovit mellan mig och Christoffer. Vi har gett honom febernedsättande 1 gång under natten och försökt få honom att dricka mycket. Det bästa är om han får i sig mycket vätska, maten spelar ingen större roll. 

Vi fick en akuttid imorse 8:25, precis innan vi ska åka ger jag Elsa antibiotika då det visar sig att hon redan fått en dos innan jag gav. Blev en liten miss i kommunikationen. Så fort in i bilen och ringa till Bagarmossen. Det första dom säger är att vi absolut inte får lämna henne själv idag utan vi ska ha koll på henne hela dagen ifall hon börjar kräkas, bli vinglig eller får kramper. Fan, hinner jag tänka. Men jag kände att vi inte riktigt skulle hinna vända om hem för att släppa av mig, så tyvärr vart hon hemma själv. Men ingen skada skedd, varken för Elsa, Charlie eller oss andra. Charlie har bara ett förkylningsvirus i kroppen som kommer gå över utav sig själv. 

Så nu är det dricka, en massa kärlek och oerhört mycket närhet som gäller dessa kommande dagar :) 

Jag ska passa på att fixa i ordning här hemma medan Christoffer vilar med Charlie.

Hoppas ni har en bra dag!

 

Vår lilla sjukling

Vårt lilla hjärta

 


Det gör så ont i mig att se honom lida utav den höga febern som han plötsligt åkte på. Man känner sig så misslyckad som mamma när man inte kollar hans temp fast man tycker att han är varm, att man inte gör mer utan man bara fortsätter med sin vardag. Igår under dagen tyckte jag att Charlie var varm men jag kollade aldrig hans temperatur. Igårkväll innan jag och Christoffer skulle gå och lägga oss så tog vi tempen på Charlie som visade på 38,5 grader. Vi gav honom lite alvedon inför natten för att han skulle få sova och ha en någorlunda bra natt. Christoffer ringde även 1177 men dom sa att vi skulle avvakta tills idag...


Men natten har varit hemsk. Charlie har vaknat hela tiden, varit stekhet och inte velat ligga nära. När vi kollade hans temperatur för ca 30 minuter sedan så hade han 40,1 grader. 

Som förälder känner man sig maktlös, man vet ingenting. Man vet inte vad man kan göra för att Charlie ska få det så bra som möjligt, man vet inte vad hans feber beror på (tandsprickning/tredagarsfeber etc...?) 

Efter mycket googling och inte någon fakta rikare så sitter jag nu här medan Christoffer, Charlie och Elsa sover. 

Må detta bara vara tandsprickning så blir allting bättre efteråt. <3

Att må dåligt under graviditeten

Innan jag blev gravid mådde jag riktigt bra, hade inga depressioner eller liknande. 
Jag var nog i vecka 17-20 när depressionen sakta började krypa på. Dom dagarna jag var ledig ifrån jobbet var värst, jag kunde smsa min kille och vara riktigt ledsen ena minuten för att i andra minuten vända och vara riktigt arg och anklaga honom för otrohet och att han inte brydde sig om mig. Han fick helt enkelt stå ut med en massa skit.

Vissa dagar kunde jag bara ligga och gråta, jag gick knappt ut med hunden dessa dagar. Jag låg mest i soffan och grät, grät över livet, grät över att jag inte ville leva längre. 
Jag berättade om hur jag mådde för min barnmorska som genast frågade om jag ville prata med någon professionell, jag tackade vänligt men bestämt nej. Jag har pratat med så många professionella människor i mitt liv och inte fått den hjälpen jag behövt. Vilket jag också sade till henne. Hon skrev hursomhelst ner lite telefonnummer jag kunde ringa när jag kände att jag var längst ner på botten. 

När jag kom hem igen så kastade jag lappen. Jag ville inte inse att jag kanske behövde prata med någon, jag ville inte ha hjälp ifrån någon, vare sig utomstående eller närstående. 
Jag vet inte heller hur många gånger min kille ringde eller smsade min mamma och bad om hjälp. Oj vad sur jag vart då. Jag kunde smsa Christoffer en massa arga sms och be han dra åt helvete, att han inte behöver blanda in min mamma i det här etc etc. Stackaren ville bara vara snäll och hjälpa till. 

Såhär var det under hela graviditeten. 

När Charlie kom så älskade jag honom från första stund. Men när vi kom hem så ville jag knappt hålla i honom, jag hade riktigt svårt att ta honom till mig. Min kille försökte verkligen med allting. Men nej, jag ville inte. Jag ville knappt titta på honom. När Christoffer väl gick tillbaka till sitt arbete så hamnade jag längst ner på botten igen. 
Denna gång ringde jag honom och sa till honom att han minsann fick komma hem och hjälpa mig för ingenting funkade med Charlie, inte bara en gång utan flera gånger. Så pass många gånger att han fick varningar på jobbet. Jag kunde inte få Charlie att sova själv i sin korg, jag kunde inte gå på toaletten själv etc. Allt var bara fel. Jag tyckte det var extremt jobbigt att vara själv hemma med både bebis och hund och ha en sambo som kommer hem klocka 18 varenda dag. 

Min depression kom tillbaka sakta men säkert. Även denna gång grät jag varenda dag, jag kände mig väldigt orkeslös och ville inte längre leva. I stället för att söka hjälp för min depression så ville jag klara mig själv. Jag visste att jag inte skulle skada Charlie, sånt "behov" hade jag inte. Utan jag kände mer att jag inte ville ha honom här, han hade förstört hela mitt mående tyckte jag. 

 

Nu är det inte så längre. Nu mår jag bättre, mycket bättre. Och jag vet att om jag skulle hamna i denna onda depression igen så skulle jag be om hjälp. Man är inte mer än mänsklig, även som nybliven mamma så måste man våga be om hjälp eller ta emot den hjälp som erbjuds. Man är inte en sämre mamma p.g.a det utan tvärtom, man blir en bättre mamma om man vågar se till sig själv och sitt mående i första hand.

Hade jag däremot kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag tagit all hjälp jag kunde få. 

 

Skickas till Tyskland

Oj oj oj, vilken dag det var igår! Spenderade 2 timmar hos veterinären och fick berätta hur allting verkligen ligger till med lilla Elsa, veterinären hade även skrivit ut Elsas otroligt långa journal ifrån Albano och kollade igenom den samtidigt som han stämde av med oss. Efter lite prat så gjorde han en ordentlig undersökning på Elsa, lyssnade på hjärtat/lungorna, klämde på magen och ljumskarna. Han kollade även munnen, öronen och kollade om hennes fett drog sig tillbaka när han drog henne i nacken. En redig undersökning helt enkelt!

Efter det fick vi träffa en expert inom mag- och tarmsjukdomar, hon ställde ungefär samma frågor som veterinären innan, även hon undersökte Elsa, utan större anmärkningar. Dom hittade lite torkat blod på Elsas tänder bara..
Sen fick Elsa lämna urinprov, avföringsprov och blodprover. Ett avföringsprov skulle tydligen skickas till Tyskland eftersom dom hade bättre och större labb där.

Men hur som helst så får vi reda på alla prover nästa vecka, därefter ska vi bestämma om vi ska göra en biopsi på henne eller inte.  

 

Idag har vi hunnit ta en promenad i det fina vädret. Det är så härligt att höra fåglarna kvittra och se en massa knoppar på blommorna i marken :) Jag älskar våren! 
Nu ska jag se om Charlie är vaken (han somnade nämligen i vagnen på vägen hem), sover han blir det att plocka undan i vardagsrummet. 

Tänk vad skitigt det blir bara av att ha en hund och ett barn :) 

Ha en bra dag!

Glöm aldrig bort dig själv

Idag for sambon iväg med sonen och hunden så att jag kunde få lite egentid, själv, utan någon annan i min närhet. 
Jag tycker det är väldigt viktigt med just egentid, man får inte glömma bort sig själv fast man har en familj att ta hand om.
Så fort min sambo kommer hem brukar jag gå in på toaletten och stänga in mig i ca 5-10 minuter och bara andas och vara själv för en stund, ta in allting liksom. Det är någonting jag har gjort sen Charlie kom till oss.
Man får inte glömma bort sig bara för att man har en liten att ta hand om, visst att man är mamma och pappa, men man är även en egen individ, jag är en mamma men jag är även Mikaela. Vill man spela dator/tevespel i någon timme när ens barn somnat är det helt okej, vill man ha en utekväll tillsammans med sina vänner är också det helt okej. 

Egentid för mig är att kunna duscha i ca 30-45 minuter, ha hårinpackning, raka benen och ha ansiktsmask på mig utan att någon kommer in och stör. 
Egentid för mig är när familjen åker iväg och jag får ta hand om tvätt och städning, jag älskar att städa och tvätta, det är avkoppling för mig. Sätta igång Spotify, vimsa omkring med dammsugaren, få bort allt damm ifrån golven, plocka i ordning allting och dansa omkring samtidigt som man sjunger högt och falskt, det är underbart! 

Nu ska jag fixa i ordning det sista här hemma och sedan sitta i soffan och njuta :)