miikaelas!

Kategori: Mina tankar

Besök hos barnmorskan

Underbar förmiddag ute i solen

 

Det bästa med att ha gått hem från jobbet är att värdet äntligen är bättre, värmen & solen är framme varenda dag & det är jag så fruktansvärt tacksam över. Förhoppningsvis hinner man bygga upp en liten bränna innan lillebror känner för att titta ut :-)

Igår besökte vi MVC för att prata lite samt lyssna på lillebrors hjärtljud & mäta magen. Lillebrors hjärtljud lät väldigt bra & han ligger kvar med huvudet neråt. 
Mitt SF-mått ligger nu på 31cm, även det är väldigt bra. 

Vi samtalade också om att det brukar vara fullt på BB under sommaren eftersom det är så många som ska föda + att all personal ska gå på semester, min BM lugnade mig i alla fall med att skulle vi ringa in & säga att det är dags att föda & dom har fullt så kommer dom att flytta på en förstföderska i och med att en omföderska kan det gå väldigt fort för. Just dom orden lugnade mig en aning. Vår BM bokade även in våra resterande träffar vilket fick mig att inse att vi inte har långt kvar i denna graviditet... Allt har gått så fort, jag tror inte att jag kommer få in i huvudet att vi ska ha barn förrän vi blivit inskrivna, haha. 

Dagens mami + v.33

Idag går vi in i v.33 vilket återigen innebär en vecka närmre förlossningen. 

 

Lillebror växer så det knakar, han har lagt sig tillrätta med huvudet neråt vilket innebär att jag får en massa sparkar uppåt; under brösten & på båda sidorna. 
Lillebror är nu ca 40cm lång & väger ca 1.9kg i början av veckan & ca 2.1kg i slutet av veckan. Han lever loppan därinne i magen, sparkar/buffar dygnet runt. Mitt på dagen samt sent på kvällen är det som gäller. 

 

Han har även lagt sig tillrätta; med huvudet neråt vilket innebär en massa sparkar uppåt; under brösten & på båda sidorna. Jag har en sådan hemsk halsbränna, kan vakna mitt i natten utav det & får då ta en Novalucol, jag sover sämre, springer på toaletten var & varannan minut & jag har så svårt att andas när jag ligger på rygg, det gäller alltså att ligga & sova på sidan eller att sitta rätt upp. 

 

Jag & Christoffer har också börjat prata lite smått om själva förlossningen & hur vi vill ha det. Eftersom vi hade det svårt att få igång amningen när Charlie kom så känner vi båda att vi skulle vilja stanna kvar en natt på BB-hotellet för att få det stöd & pushning som vi känner att vi behöver. Med Charlie ammade jag "bara" i ca 2 månader eftersom han inte fick tillräckligt med mat + att det tog sån lång tid innan själva amningen kom igång. Första natten på BB-hotellet grät Charlie konstant & vi fick ringa efter hjälp flera gånger. Det är jobbigt & svårt att bli förälder för första gången, allting är så himla nytt & man vågar nästan inte be om hjälp...

 

Vi har också pratat om att det snart är dags att börja tvätta alla kläder till lillebror samt att packa BB-väskan. Att packa BB-väskan är alltid så svårt att göra tycker jag, antingen packar man för lite eller så packar man på tok för mycket. Det blir aldrig lagom :-)  

 

Nu ska jag börja fixa mig i ordning inför natten & hoppas på att Charlie sover hela natten.

 

Godnatt!

Boybands

 

Sen jag var en liten flicka har jag alltid varit en sucker för just boybands. Visst har det gått i perioder men jag har alltid gått tillbaka till alla älskade boybands. 
Detta gäller även nu i vuxen ålder, jag älskar pojkband & kommer nog alltid att göra det, man har ju som sagt sina favoriter :-) 

Jag kommer ihåg hur jag kunde stänga in mig i mitt flickrum hemma hos mamma & sätta igång Westlife på hög volym & sjunga med högt. Jag vet att jag hade en massa skivor med just Westlife, men vet inte riktigt vart jag har dom nu, om jag kastat dom eller om dom ligger i förrådet... Saker & ting har en tendens att försvinna när man flyttar. 

Time flies

 

Tiden går så fort när man väntar barn nummer 2. Det är nästan så att man glömmer bort att man är gravid fastän man har en mage som bara växer & växer. 
Man är heller inte lika orolig nu som man var när man väntade sitt första barn. Jag kommer ihåg att jag då kunde sitta & googla upp en massa symtom jag hade & hamnade alltid inne på familjeliv. Jag kommer också ihåg att jag läste en massa kvinnors skräckförlossningar, jag såg på "livet på BB" veckorna innan jag hade BF. Jag skrämde helt enkelt upp mig själv. 
Denna gång är det tvärtom, jag är inte lika orolig längre, jag använder inte google för att få fram svar på det jag söker, jag läser roliga förlossningshistorier i stället & jag känner att jag tar allting som det kommer. Varför stressa upp sig själv i onödan? :-)

På lördag går vi in i v.32 & på söndag jobbar jag mitt sista arbetspass på jobbet för att sedan gå hem & bara njuta utav våren & mammaledigheten. Jag längtar... jag längtar så att jag spricker, jag vill gå hem nu! Jag vill inte jobba mera & jag vill inte plugga mera. Jag vill ha lillebror här helt enkelt! Jag vill att vi ska bli en fulländad familj. 

Jag älskar mitt jobb, det är inte det, utan det är mer tungt, jag kan inte böja mig ner & sitta på huk utan jag får då sätta mig ner helt på golvet. Jag klarar inte av att duscha någon, jag klarar inte av att lyfta tungt, jag klarar inte av att gå snabbt & jag klarar heller inte av att gå någonstans utan att behöva stanna upp & vila i någon minut. Jag blir så andfådd, var jag lika andfådd när jag väntade Charlie? 

Det är mycket man hinner glömma bort när man är gravid på nytt. Det är också väldigt mycket som skiljer sig åt mellan dessa 2 graviditeter; jag är mer aktiv denna gång, jag kan gå 5km utan några som helst problem (okej, där ljög jag. Foglossningen kommer smygandes om jag går så långt), jag mår bättre rent psykiskt, jag orkar jobba mycket mer samt jag orkar plugga 100% bredvid jobbet. 
När jag väntade Charlie mådde jag så dåligt, jag ville inte leva längre, jag orkade ingenting; orkade inte ta längre promenader, orkade inte ta ut Elsa, jag kunde ligga en hel dag i soffan utan att orka bry mig om någonting. Allt var helt enkelt mycket sämre då. 

 

Så jag är mer än glad över att denna graviditet har fått mig att älska att vara gravid, den har också tillbringat väldigt mycket glädje. 

v.31

 

Idag går vi in i v.31 (30+0), vilket betyder att det förhoppningsvis bara är 9 veckor kvar till förlossning, denna gång vill jag helst inte gå över tiden med 11 dagar... 

 

I måndags var vi hos BM, fick lyssna på lillebrors hjärta, pratade om min foglossning samt mätte magen. SF-måttet ligger på 29cm vilket betyder att det ökat med 3cm. Dock så följer jag kurvan vilket är jättebra, jag tycker däremot att det är väldigt jobbigt det här med kurvan på en själv samt ens barn, alla är vi olika individer och växer olika mycket. Dessa kurvor kan ge en otroligt mycket ångest och tankar. Samtidigt förstår jag varför man måste gå efter dessa kurvor.


Jag tänker väldigt mycket på förlossningen, jag är livrädd att vara ensam hemma när det väl sätter igång, för med 2:a barnet kommer det gå så mycket snabbare. Innan min BM talade med mig om förlossningen så var jag kolugn, visst tänkte jag på förlossningen men jag hade ingen som helst rädsla, men nu däremot så är det förlossningen det enda jag tänker på... Jag vill inte vara ensam hemma och kanske vara tvungen att föda i hallen. Förhoppningsvis har jag då svärmor hemma. 

Med Charlie gick förlossningen väldigt snabbt, för att vara förstföderska i alla fall. Värkarna startade fredagen den 4/9 och han kom den 7/9, 3 dagar med värkar med 1-3 minuters mellanrum, jag hade däremot inte öppnat mig särskilt mycket. Men på söndagen blev vi inskrivna klocka 21:30 och han var ute redan 05:03 på måndag morgon. Ja, vi får helt enkelt se. 

 

Nu har jag i alla fall bara 5 arbetspass kvar innan det är dags för mig att gå hem på mammaledigt. Kommer kännas jobbigt och tungt samtidigt som det kommer vara en oerhört skön lättnad att äntligen kunna fokusera på mig själv. 

Foglossning från helvetet

 

Godmorgon!

Vilken hemsk foglossning jag har fått nu, jag kan inte röra mig utan att det känns som om tusen knivar vrids om i mitt bäcken. Jag kommer knappt upp ur sängen utan att behöva göra någon grimas. 
I förrgår var jag i kontakt med min BM och hon bokade in ett läkarbesök nästa torsdag, hon sa även att jag skulle ta kontakt med en sjukgymnast för att lättare kunna bli sjukskriven, men det känns inte riktigt aktuellt, jag har bara 2 veckor kvar på jobbet. Jag känner att jag hellre kan stå ut med smärtan i 2 veckor än att behöva gå hem tidigare. Vi får se vad jag bestämmer mig för att göra helt enkelt. 

När jag däremot väntade Charlie så kom foglossningen bara dagar efter jag gått hem från jobbet, nu kom den tidigare. Det har nog att göra med att jag jobbar betydligt mer nu än innan, jag lyfter Charlie och på jobbet + att jag rör på mig oerhört mycket mera under denna graviditet. 

Hursomhelst, idag står det städning & tvätt på schemat, alltid lika roligt... 

3 april 2017

Äntligen är vi inne i april, som jag längtat efter att denna månad ska komma!



Även om vi inte riktigt ännu har tur med vädret så märks det ändå i luften att våren är på intågande och bara det är underbart! 

Jag älskar allt som har med våren att göra; att man nu äntligen kan börja plocka fram vårjackan och vårskorna, att man äntligen kan sitta utomhus och få lite färg i ansiktet, alla fina blommor som börjar poppa upp lite här och var. Det jag däremot inte tycker om med våren är att det är pollen och grässäsong, det passar inte någon som är allergisk.

Men det som är mest positivt med denna månad är att jag BARA har 2 veckor kvar på jobbet, sen är det dags för mig att gå på mammaledigt. 
Jag må ha foglossning från helvetet men jag pinar mig igenom det och fortsätter gå till jobbet, jag känner att jag måste sysselsätta mig på något vis om dagarna för annars kommer jag gå och bli tokig... 

 

Nu ska jag fortsätta att fixa i ordning mig medan Charlie ännu sover, stackaren har åkt på sin 4:e ögoninflammation på bara några månader :-(

+/- med att vara gravid

+ man kan sätta sig ner i en butik för att vila sig en stund.

+ omtanken och uppmärksamheten man får från människor runtomkring en.

+ man slipper mensen.

+ att få äran att bära på mitt och Christoffers andra kärleksbarn.

+ att känna alla sparkar i tid och otid.

+ man kan äta hur mycket som helst utan att folk ifrågasätter det.

+ man kan också handla en massa godsaker och skylla på cravings, det är UNDERBART :) 

+ man går runt på små rosa fluffiga moln och bara ler hela tiden.


/

- förstoppningen och halsbrännan man får... 

- inga kläder passar längre och det finns heller inga fina mammakläder att dra på sig. 

- man svettas som en gris.

- man orkar inte göra någonting utan att behöva stanna upp och andas i 5 minuter. 

- böja sig ner ock knyta skorna, klä på sig strumpor/byxor

- foglossning som kommer smygandes.

- FÖRLOSSNINGEN!! Jag må ha fött barn 1 gång tidigare men jag börjar bli livrädd för förlossningen. Alla dessa tankar om att lillebror kommer vara ute på 15 minuter börjar dyka upp eller att Christoffer inte är hemma/hinner hem innan det är försent. Hua


Han slog sin hund

'

 

Igår när jag skulle lämna in Elsa så gick jag förbi våra grannar som bor längst ut mot parkeringen. Rätt vad det är så hör jag hårda bankningar mot köksfönstret och sedan en hund som piper/gnäller/ylar. Jag backar snabbt tillbaka och ser hur hundens husse drar sin hund (som suttit ute på altanen) i nackskinnet medan hunden sitter ner. Husse drar hunden bakom någon sorts ställning och börjar slå hunden hårt.

Jag som reagerar på en gång skriker till honom och frågar vad han tror att han håller på med och att man inte slår djur! Denna man släpper snabbt sin hund och går snabbt fram till mig där jag står och vågar/vägrar se på mig och säger till mig med frustrerad röst: vi har försökt lära honom att INTE kissa på altanen men han lär sig aldrig. Du borde förstå mig.
Jag säger då med sarkastisk röst: jaha, han kissade på altanen?! Då förstår jag! Men man slår ändå inte djur. Du borde förstå mig, man blir ju orolig när man ser någonting sånt här.

Får då till svar ifrån denna man: jag förstår dig absolut.

(Man ska aldrig någonsin bestraffa ett djur, framförallt en hund, som kissar inomhus. Felet ligger aldrig hos djuret utan det ligger alltid hos ägaren. Går/släpper man inte ut djuret tillräckligt så kommer den tillslut att kissa inne, djuret mår själv inte bra av att behöva kissa inne och den mår inte bättre av att man bestraffar den med ord/slag.)


Jag går fort därifrån och känner hur mina ögon vattnas och hur jag skakar i hela kroppen utav ilska. Jag lämnar av min hund hemma och går snabbt ut till sambon och berättar vad som hänt, väl därute så brister allting för mig.


Vi åker iväg till centrum och när vi kommer hem igen så satte jag mig på en gång och gjorde en anmälan om djurmisshandel. Även om dessa slag och dragningar är en engångsföreteelse så är det aldrig OKEJ att slå ett oskyldigt djur. Denna hund får aldrig komma ut på promenader, han har bara en altan att gå omkring på, ingen gräsmatta där han kan ligga och vila eller kissa på, han har också långa klor. Allt detta tog jag även med i min anmälan.

Nu håller jag tummarna för att dom tar denna anmälan vidare!

 

Nu såhär i efterhand när jag lyckats lugna mina nerver så kommer jag på en massa annat och mer vettiga saker jag kunnat säga till denna "man". Synd att man ALLTID är så efterklok!

v.28

Idag går vi in i v.28, återigen fick jag en liten påminnelse om det på mobilen. Även om det står exakt samma saker om barnet & mamman i gravidappen som det gjorde när jag väntade Charlie så är det alltid lika roligt att klicka sig in och läsa om det.

För första gången under denna graviditet så känner jag mig otroligt fin, jag har innan inte tyckt om att magen är så stor att jag inte får plats i några kläder längre. Så igår när jag kikade på H&M lite snabbt efter jobbet så hittade jag denna underbar kjol, sitter alldeles perfekt över magen :)
I måndags var vi även vid MVC och lyssnade på hjärtat, lämnade blodprov, vägde mig samt lyssnade på lillebrors hjärtljud. Allt såg bra ut, jag har allt som allt gått upp bara 2kg(!!) och vi följer kurvan som vi ska. Så allting känns riktigt bra!

Imorgon är det dags för jobb igen men innan dess ska jag mysa ner mig med sambon och se veckans avsnitt av Sveriges mästerkock.

Våran lilla kämpe

Kul att leka i diskhon med kläderna på :) 

Morgonen startade klockan 5 imorse. Charlie vaknade och skrek i panik samtidigt som han försökte hosta. Vi rusade upp och försökte lugna ner honom genom att hålla om honom och vagga fram och tillbaka. Efter en stund gick det bra, då satte vi oss vid datorn och kollade på lite musik, men sen började allt om igen. 
Det slutade med att Christoffer tog Charlie och efter mycket vaggande fram och tillbaka så fixade han välling och lade Charlie i sin säng. Klockan 6:30 somnade Charlie om och sov till 8:00. 

Så när vi vaknade ringde vi läkarjouren i Täby och fick en tid en timme senare. Så under förmiddagen var vi vid läkaren med Charlie, dom konstaterade att han har ett virus i kroppen och skickade med oss Mollipect. Så förhoppningsvis får Charlie sova bättre på nätterna och hostan försvinner helt. Han var även riktigt duktig. Dom skulle kolla hans sänka och även om det gjorde ont som sjutton så skötte han sig väldigt väldigt bra! 

När någonting sådant händer så känner man sig som världens sämsta förälder, när absolut ingenting funkar och ingenting lyckas lugna ner honom. Att se sitt barn gripas utav panik p.g.a andningssvårigheter är hemskt, det är någonting man absolut INTE vill uppleva. Men han är en kämpe, han har kämpat på hela veckan, att försöka leka, att busa med Elsa och vara den fantastiska lilla killen som han alltid är, men tillslut orkar man inte, speciellt när man sovit så dåligt på nätterna och dagarna. 

Nu håller vi tummarna och tårna för att han får börja må bättre snart. 

Friday

Cykeltur till förskolan. 


Charlie älskar att cykla, han kan sitta & skrika, prata & skratta. Det bästa med att cykla är nog alla bilar, bussar & lastbilar man kan titta på som susar förbi oss.

Charlie älskar också att vara på förskolan & leka med leksakerna & med sina kompisar. Det han & vi tycker är jobbigt är lämningen, han blir så ledsen & håller ett hårt tag om ens kläder & verkligen vägrar att släppa. Det gick riktigt bra att lämna honom den första veckan, då brydde han sig inte, men nu efter han varit sjuk & varit hemma så har det tyvärr blivit jobbigare. Men både jag & Christoffer vet att Charlie har det superbra på förskolan så det underlättar lämningen. 

Så jag lämnade honom vid 9.00 och cyklade hem igen. Väl hemma blev det frukost & det senaste avsnittet utav Wahlgrens värld. Jag har verkligen fastnat för detta program, jag tycker dom är så sköna & så oerhört frispråkiga. Dom bryr sig liksom inte om dom har ett stort filmteam hemma som filmar dom, dom är sig själva. Visst kan vissa saker verka vara pålagt, men vad gör man inte för att få en massa tittare samt göra bra teve? :) 

Min frukost, en bra start på dagen helt enkelt! 

Nu ska jag fixa i ordning allt jag ska ha med till jobbet & sedan fixa lite lunch :) 

Charlies första dag på förskolan


Charlie på sina tre dagars inskolning på förskolan. 

 

Idag är Charlie själv på förskolan, första dagen efter dom tre dagarna det var inskolning. Han har varit så duktig dessa tre dagar, lekt med dom andra barnen, ätit jättebra och varit väldigt glad och skrattat hela tiden. Det enda som han haft lite svårt för är att somna efter lunchen, det har inte spelat någon roll hur trött han än varit, han ska bara inte somna. Tänk vad mycket man kan missa om man inte somnar ;) 

Så idag åkte jag med Christoffer och Charlie till förskolan för att lämna honom. Han gick direkt till ett par träklossar och började leka med dom. När vi väl skulle gå och pussa och säga hejdå så ville han bara ner och fortsätta leka. Så mycket brydde han sig alltså. Jag tror det var mer jobbigt för mig och Christoffer än vad det var för Charlie. 

Nu går vi här hemma i stället och väntar på att förskolan ska ringa och säga att han är väldigt ledsen eller inte kan sova. hehe, usch så jobbigt att behöva lämna ifrån sig sitt barn :( Nu längtar man efter honom men jag antar att det bara är nyttigt att få längta och sakna varann. 

Nu ska jag hursomhelst se första avsnittet av Wahlgrens värld, får hoppas på att det är bra! 

Hello october

Nu var det ett tag sen jag skrev. Det har varit fullt upp med jobb, utbildningar, möten och en massa familjemys. Jag har inte riktigt känt att jag velat lägga tiden på att blogga när jag knappt har tid för min familj...

Den senaste gången jag skrev var den 18/9, under tiden som varit har jag hunnit läsa klart Medicin 1 och Specialpedagogik 1, vilket bara betyder att jag nu har 4 kurser kvar innan jag är en utbildad undersköterska. Mitt vikariat på jobbet har förlängts t.o.m den sista mars -17. Sen har vi också köpt både vinterjackor/overall och en massa vinterskor, skönt att vara ute i god tid. 

Hursomhelst så är det 3 oktober idag, det är så svårt att förstå att vi är inne i höstmånaden, det har inte riktigt visat sig, förutom att löven skiftar i rött/orange och gult. Igår satt vi ute och fikade på jobbet och njöt utav solens kanske(!?) sista strålar. Man får ta tillvara på solen för när vintern kommer så kommer man gå och klaga på att det är så kallt och att man längtar tills det är vår och sommar igen :) 

Nu ska jag ta och äta frukost och fixa i ordning mig för att sen bege mig mot jobbet! 

Vårt första föräldramöte

Jag & Christoffer var iväg på föräldramöte igårkväll, på Charlies förskola. Igår slog det oss att det verkligen är sant att han snart börjar i förskolan, att han ska vara hemifrån i flera timmar & leka med andra barn & vuxna. Även om han inte har inskolning förrän den 4 oktober så var vi mer än välkomna på föräldramöte för att träffa alla andra föräldrar. Jättekul tycker jag! Mötet gick för övrigt riktigt bra, pedagogerna satte igång ett litet bildspel på alla barn som går på båda småbarnsavdelningarna & när ens barn dök upp på projektorn så skulle barnets förälder presentera barnet & vad barnets mamma & pappa heter. Sen var det även mycket viktig information. Superkul!

Men tyvärr är det vid just sådana här tillfällen som man börjar fundera över allting... Det känns så himla jobbigt att behöva lämna iväg Charlie samtidigt som det är en lättnad att veta att han faktiskt har en förskoleplats & att vi kan jobba utan att behöva känna denna ständiga oro över hur allting kommer bli. Att vara förälder innebär väldigt många olika saker, sånt som man inte tänkte på innan man blev förälder. Man är ständigt orolig över att någonting kommer gå snett, att han kommer sätta mat i halsen, att han kommer kvävas utav sina nallar när han ligger & sover, att man inte kommer höra honom gråta på natten... Listan kan göras otroligt lång... 


Det är även skönt att Charlie kommer vara hemma dom dagarna jag är ledig ifrån jobbet, ojojoj vad vi ska passa på att mysa då :) 

Det är svårt att förstå att han inte är en liten nyfödd bebis längre, nu suger vi oss alla pussar, kramar & all närhet han vill ha. För allting går så oerhört fort, man vill nästan inte blinka för man är rädd för att man kommer missa det minsta lilla. 



Tänk att denna nyfödda kille på högra bilden är 1 år gammal. Vart tar tiden vägen?