miikaelas!

Time flies

 

Tiden går så fort när man väntar barn nummer 2. Det är nästan så att man glömmer bort att man är gravid fastän man har en mage som bara växer & växer. 
Man är heller inte lika orolig nu som man var när man väntade sitt första barn. Jag kommer ihåg att jag då kunde sitta & googla upp en massa symtom jag hade & hamnade alltid inne på familjeliv. Jag kommer också ihåg att jag läste en massa kvinnors skräckförlossningar, jag såg på "livet på BB" veckorna innan jag hade BF. Jag skrämde helt enkelt upp mig själv. 
Denna gång är det tvärtom, jag är inte lika orolig längre, jag använder inte google för att få fram svar på det jag söker, jag läser roliga förlossningshistorier i stället & jag känner att jag tar allting som det kommer. Varför stressa upp sig själv i onödan? :-)

På lördag går vi in i v.32 & på söndag jobbar jag mitt sista arbetspass på jobbet för att sedan gå hem & bara njuta utav våren & mammaledigheten. Jag längtar... jag längtar så att jag spricker, jag vill gå hem nu! Jag vill inte jobba mera & jag vill inte plugga mera. Jag vill ha lillebror här helt enkelt! Jag vill att vi ska bli en fulländad familj. 

Jag älskar mitt jobb, det är inte det, utan det är mer tungt, jag kan inte böja mig ner & sitta på huk utan jag får då sätta mig ner helt på golvet. Jag klarar inte av att duscha någon, jag klarar inte av att lyfta tungt, jag klarar inte av att gå snabbt & jag klarar heller inte av att gå någonstans utan att behöva stanna upp & vila i någon minut. Jag blir så andfådd, var jag lika andfådd när jag väntade Charlie? 

Det är mycket man hinner glömma bort när man är gravid på nytt. Det är också väldigt mycket som skiljer sig åt mellan dessa 2 graviditeter; jag är mer aktiv denna gång, jag kan gå 5km utan några som helst problem (okej, där ljög jag. Foglossningen kommer smygandes om jag går så långt), jag mår bättre rent psykiskt, jag orkar jobba mycket mer samt jag orkar plugga 100% bredvid jobbet. 
När jag väntade Charlie mådde jag så dåligt, jag ville inte leva längre, jag orkade ingenting; orkade inte ta längre promenader, orkade inte ta ut Elsa, jag kunde ligga en hel dag i soffan utan att orka bry mig om någonting. Allt var helt enkelt mycket sämre då. 

 

Så jag är mer än glad över att denna graviditet har fått mig att älska att vara gravid, den har också tillbringat väldigt mycket glädje. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas